Fotogravyren är en av de äldsta fotografiska reproduktionsteknikerna och går tillbaka till Fox Talbot på 1850 talet som reproduktions teknik. Fotogravyren blev tidigt mycket populär och fotografer som Henry B. Goodwin mfl som använde sig av tekniken runt sekelskiftet.
Från början gjorde man fotogravyr på kopparplåt med hjälp av ett ljuskänsligt papper som belystes och fästes på plåten som sen etsades.
Idag kan man även använda fotopolymerplåt som är ljuskänslig. Tekniken upptäcktes av av Eli Ponsaing i slutet av -80 talet. Man belyser en bild direkt på plåten och framkallar i vatten innan man färgar in plåten och trycker den som en traditionell etsning i en koppartryckpress.
Fördelarna att göra en fotopolymergravyr är att bilden har en tredimensionell kvalitet, djup och tonalitet i bilden i och med att bilden trycks in i papperet som man inte har vid utskrift eller mörkrumskopia.
Man kan använda en analog, digital eller tecknad bild direkt men oftast har man en digital bild som bearbetas i Photoshop och skrivs ut på en film. Filmen kontaktkopieras under UV ljus på plåten och ett raster som hjälper till att hålla tonerna i bilden. Plåten framkallas i vatten och härdas under UV ljus. Man kan även skriva ut bilden direkt på plåten innan den belyses under UV ljus och framkallas (DTP direct to plate).
När plåten är klar färgar man in den med koppartrycksfärg och trycker den på ett lätt fuktat papper i en koppartryckspress innan papperet torkas. Fördelarna är att man har hela grafikens möjligheter till uttryck förutom bilden i sig själv som val av färger och papper osv.
Läs mer själv:
Facebook grupp om fotogravyr
Intermezzografik.se
Clay Harmond
Silvi Glattauers
Cone-editions
Hör av dig om du är intresserad så berättar jag mer!